Jag mår inte bra...

Jag är en sån där människa som inte gillar att gnälla... men det är bara vad jag säger... I själva verket älskar jag nog att vältra mig i självömkan och att tycka synd om mig själv, helt enkelt för att jag inte har något bättre att göra. Eftersom ingen verkar läsa den här bloggen ändå så kan jag väl bara köra på?

Jag mår inte så bra just nu. Varken fysiskt eller psykiskt. Fysiskt sett så ser jag ut som fan. Jag har fått en allergisk chock kring ögonen så jag är alldeles röd runt båda ögonen. Folk frågar hela tiden ifall jag har åkt på spö, men så roligt har jag inte haft det. Det är en allergi, och jag vet inte ens vad jag är allergisk mot. Det är en av anledningarna till att jag mår dåligt psykiskt också.

Jag är kanske inte den snyggaste killen, men jag ser ändå rätt okej ut, när jag inte har de här förbannade utslagen runt ögonen. Det stärker ju knappast min självkänsla när jag ser ut så här. Jag känner mig bara osäker, och det är knappt jag vågar titta på folk, för jag är ganska övertygad om att de tror att jag är äcklig eller nåt bara för att jag ser ut som jag gör just nu. Det är liksom inte mitt fel att jag är röd runt ögonen, men jag känner mig utdömd av andra.

Sen finns det ju flera orsaker till att jag inte mår så bra psykiskt. Jag kanske ska spara dem till andra inlägg? Jag kan i alla fall säga att det har med jobbet att göra, huruvida det är dags att gå vidare i livet, och det som jag skrev om i inlägget före det här...

Jag bor med ett psykfall

Det är åtminstone vad hon själv kallar sig. Det låter så hårt tycker jag, och jag personligen tycker att hon inte är så störd... Det är väl det som är mitt problem dock. Jag har svårt att acceptera att hon inte tänker som jag. Förra veckan så rök vi ihop över nåt väldigt enkelt.

Hon frågade om jag kunde gå och köpa ett tågkort åt henne, varpå jag svarade att det kan du väl göra själv? Klockan var mycket och jag var trött. Hon svarade att hon kan inte för hon skulle inte hinna, för om hon skulle gå ut skulle hon vara tvungen att duscha och göra sig i ordning och bla bla bla... Jag tyckte att du kan väl bara slänga på dig lite kläder och gå ner? Jag springer ju ärenden åt dig hela tiden utan att jag gör mig i ordning.

Jag kan inte göra så, svarar hon, jag frågar varför, hon svarar därför, jag säger att "därför" inte är något svar, varpå hon svarar det är det visst. Nej därför är inget svar, du måste ju kunna förklara varför du inte bara kan slänga på dig kläderna och springa till stationen och köpa det där kortet. Därför säger hon bara igen och jag svarar "därför är inget svar!" och så slutar det med att vi skriker på varandra och jag bryter ihop till slut.

Jag hatar det... Varje gång vi skriker på varandra så bryter jag ihop, för hon blir så förbannat arg över småsaker, eller saker som jag tycker är små och när hon blir arg så går jag i försvarsställning och så får jag aldrig fram vad jag egentligen vill. För det mesta så har jag faktiskt en tanke med det jag gör, men som sagt, när hon börjar skrika på mig så går tanken förlorad och allt spinner ur kontroll. Jag är ingen bra pedagog...

Cykelrumpa

Jag vet inte riktigt varför jag kom att tänka på det just nu, men när jag gick i åttan så cyklade jag med en kompis när han skulle träffa en tjej han pratat med på nätet. Hon skulle cykla på en cykel hon lånat av min kompis, så av någon anledning cyklade hon längst fram ett tag. Min polare cyklade då upp bredvid mig och fällde nån kommentar om hennes rumpa. Jag tyckte väl att han var oförskämd men samtidigt så kunde jag inte annat än att börja tänka att hennes rumpa faktiskt var snygg...

Händelselöst

Det är bara att inse att den stora bristen med mitt så kallade hemliga liv är att det inte är så väl utvecklat... Jag har nog inte så mycket hemligheter som jag först tänkte... Så den här bloggen är väl lite tunn just nu, men kommer jag på något eller om det händer något som passar sig att avslöja så dyker det upp...

Seriöst!

Nu har jag suttit och jäst lite och jag måste bara få spinna vidare på det förra inlägget.

Det finns ju folk som byter mobil en gång i halvåret, kanske oftare. Hon menar alltså att varje gång de ska byta telefon så måste de lämna allt de har i den bakom sig och bara ta med sig sim-kortet till den nya telefonen?

Hon är alltså hellre rädd för att få sin mobil stulen än att unna folk som byter mobil ofta en funktion så de kan föra över alla sina sparade sms, mms, egna foton, musik och telefonkontakter mellan telefonerna utan att ha sim-kort i den ena telefonen, via blåtand... Och hon kallar mig för dampig för att jag inte är rädd att min mobil ska bli stulen...

Om nu allt det där är så viktigt för henne, varför har hon ens så känslig information i mobilen?

Gah!

Jag blir tokig! Min kompis har köpt en ny mobil, sen frågar hon mig: "Finns det inget sätt jag kan föra över allt jag har på den gamla telefonen till den nya?"
Jag frågar i min tur "Är det inte bara att skicka över allt med blåtand?"
Hennes svar: "Jag kan ju inte starta den gamla mobilen utan sim-kort"
"Vad dumt" tycker jag "att du måste ha ett sim-kort för att komma åt telefonens alla funktioner"
"Nej det är ju bra, annars skulle ju vem som helst komma åt allt på min telefon genom att bara plocka ur simkortet"

"Så du menar på fullaste allvar att du inte tycker att det är dåligt att du inte kan komma åt din mobils övriga funktioner utan att ha ett sim-kort?"
"Nej, det blir ju en risk"
"Men om vi bortser ifrån risken, vore det inte skönt om du bara kunde föra över det?"
"NEJ! Man kan inte bortse ifrån risker!"

Hon förutsätter alltså att någon ska ta hennes mobil och titta på hennes bilder och läsa hennes sms om det finns en funktion i mobilen som gör att man kan starta den utan simkort... Jag säger till henne att det är ju liksom inte meningen att den ska bli snodd så vore det inte skönt av bekvämlighetsskäl att kunna starta den utan simkort? Åter igen säger hon nej för då kan vem som helst se hennes bilder. Jag svarar, Om jag tar din mobil så kan jag få ur all information jag vill ur den, oavsett om du vill det eller inte, så fortfarande, vore det inte skönt om du bara kunde föra över det du vill ifrån din gamla telefon till din nya utan att behöva två simkort?

"Kan du sluta vara så jävla dampig?" Jaha... Så hon går hellre runt och är rädd för att någon kommer sno hennes mobil än att ha det bekvämt och kunna starta mobilen och titta på gamla bilder och läsa gamla sparade sms... som jag också kan läsa om jag nu snor mobilen...

Min otroligt långsökta poäng är att jag tycker att det är förbannat onödigt att hon går runt och är rädd för att nån skulle kunna se hennes bilder, när jag säger att jag ändå kan se dem om jag snor hennes mobil... Det är inte meningen att jag ska sno mobilen, visst, men jag kan, och därför kan jag se hennes bilder oavsett om jag har hennes sim-kort eller inte...

Är det nån som förstår vad jag menar eller tycker ni att hon har rätt att kalla mig "dampig"?

Rädsla

Som vuxen man så tar jag mitt ansvar. Har jag sex använder jag kondom... vanligtvis... Jag vet ju vad som händer när man inte har en kondom. Nu pratar jag inte om sjukdomarna, utan om sperma, spermier... Vi vet vad de gör...

Men tjejen jag har sex med lider av latex-allergi... Och vi kom överens om att hennes mediciner som hon tar gör att hon inte kan bli gravid... Ingen av oss har några könssjukdomar så varför inte bara köra på då? Vi har gjort så i ett halvår liksom, så nu i förra veckan så kläcker hon ur sig "Jag tror jag kan vara gravid"

Jag kände mig så... så... lurad... först... Sen så kom jag ju på att jag vet ju att det är sånt som händer när man har sex... Och då kändes det mer som om jag blev rädd... Hon är inte speciellt kapabel att ha barn just nu, och jag är definitivt inte stabil nog att ta hand om nån annan... Vi köpte en graviditetstest ganska så snabbt och kontrollerade. Nu visade det sig att det inte var någon fara den här gången... men jag känner ändå en viss press på att det inte borde upprepas... Jag borde sluta ha sex helt enkelt...